Det är i regel inga problem att fostra en ung katt. Den har lärt sig av sin mor som den precis skilts ifrån och i många avseenden är den redan fullärd vid tio veckors ålder. Detta betyder att socialiseringsfasen redan är klar, i motsats till hunden till exempel. Dåliga vanor och dålig prägling kan inte ändras eller tas bort. Om en katt till exempel inte har någon kontakt med människor i den här fasen så lär den vara skygg resten av livet. Perioden den är som känsligast är mellan den första till sjunde levnadsveckan, men det är svårt att slå fast när den börjar och slutar. Med andra ord så kan kattungar som är något äldre än sju veckor fortfarande präglas av sin omgivning, men det är svårare.

Om kattmamman har förtroende för "sin" människa så överför hon det till sina ungar och dom blir lugna när människan tar ungarna från modern. Det är viktigt att du lägger märke till dessa detaljer när du hämtar din kattunge. Du behöver bara känna till detta för att vara väl beredd om kattungen är trygg:

• Den har redan lärt sig att göra sina behov i lådan, men du måste se till att den göra detta hos dig också. Visa den vart lådan är, lyft gärna dit den några gånger så klarar den resten själv och orienterar sig utifrån lådans placering runt om i lägenheten.

• Öva med ungen så att den lär sig att klösa på en klösbräda eller ett klösträd. Detta ligger i deras natur och för att skydda dina mattor och möbler så borde du ha åtminstone en klösbräda. Gaston har en vana att klösa på tyget som sitter på mina högtalare, den står placerad som så att han går förbi den in och ut från vardagsrummet, men när jag kommer på honom slår jag ihop händerna och så slutar han. Chess slutade som liten kattunge med detta och jag hoppas Gaston gör detsamma.

• Hoppa upp på bordet, tigga vid matbordet och klättra i gardinerna är ovanor som du måste möta med orubblig konsekvens. Många anser att katter inte ska vara i sängen, men jag tycker däremot att det är mysigt när dom ligger vid fotänden och sover.